Man märker mycket snabbt att det är givande att hålla på med avel. Dock finns det också ett stort ansvar förknippat med detta. Hos Svenska Kennelklubben har man satt ihop flera regler för avel och i kombination med dessa finns det också ett flertal lagar om djurskydd som man måste förhålla sig till. Det finns också etiska och moraliska värderingar för vad som är rätt respektive fel när det gäller avel. Man måste här se både till valparnas köpare, den aktuella hunden och också hela rasens skull.
Det finns flera grundregler hos Svenska Kennelklubben. Det finns till och med ett helt kapitel som just innefattar avelsetik. I detta kapitel behandlas flera områden. Man får till exempel aldrig använda sjuka eller olika funktionshindrade hundar i avel. Man ska heller inte avla på hundar som man vet har någon form av beteendestörning. Om man ska avla enligt Svenska Kennelklubbens riktlinjer finns det också flera krav på vilka hälsotester med mera som måste göras innan avel på en viss hund sker. Man måste se till att dessa görs för att både hunden, valparna och rasen som helhet ska ha en bra bibehållen hälsa.
Det finns flera saker som måste kontrolleras innan man avlar. Bland annat måste man kontrollera hundens ögon, höfter, armbågar och annat som ofta kan drabbas av ärftliga skador. Det finns också andra ärftliga sjukdomar man vill undvika att föra vidare i aveln. Hjärtsjukdomar, epilepsi, hormonrubbningar eller just förlossningsproblem är sådana saker. Som uppfödare måste man vara väl insatt i hur avel och genetik fungerar. Man bör till exempel aldrig avla på de individer där både tiken och hanen har anlag för samma allvarliga sjukdom.